BESKRIFNING ÖFVER VESTRA VINGÅKERS SOCKEN, N.AUG.LUNDGREN, 1873.
NILS AUGUST LUNDGREN.
Det är nu sextio år sedan "Beskrifning öfver Vestra Vingåkers Socken" utkom. Den trycktes i Örebro 1873.Då nu en ny upplaga ser dagen, har det synts utgivarna lämpligt, att denna åtföljes av några ord och data om den man, som med sitt outtröttliga intresse skapade detta verk. Det kan ju sägas, att Lundgren hade alla förutsättningar för sitt arbete. Utom sitt varma intresse för den bygd, till vilken han knöts i unga år, hade Säfstaholms stora bibliotek och rika handskriftssamlingar givetvis ett befruktande inflytande, som ej får underskattas. Här hade han rika källor att ösa ur, och han lärde sig snart konsten att rätt använda dem, men han stannade ej härvid, därom vittna hans anteckningar, som ofta nog berätta om besök i olika arkiv, i Strängnäs, i Nyköping, men framför allt i Stockholm. Redan så tidigt som 1852 berättar han om sina studier i Vingåkers kyrkoarkiv, ur vars sockenstämmoprotokoll han samlat material. En del anteckningar om Vingåker funnos nog i Säfstaholmsarkivet, men dessa ha med all sannolikhet fått användas med kritisk urskiljning. En beskrivning över Vingåker hade dock förut utkommit i tryck, vilken på några ställen av Lundgren citeras. Det var Johan Fredrik Bahr´s: "Utkast till en Historisk Antiquarisk Beskrifning öfver Westra Wingåkers socken i Södermanland" med delsiffran 1, någon del 2 utkom aldrig. Bahr´s arbete var till omfång helt obetydligt, tio sidor i 4:o, men även han har nog haft Säfstaholmsarkivet att tillgå, dessutom har han haft tillfälle göra undersökningar på orten. Författaren, som var gottlänning, kom till Vingåker 1825 eller senast 1826, som informator i prosten Johan Adolf Hedbergs hus. Han kvarstannade här till 1828, då han blev lektör hos exellensen -"blinde exellensen"- greve Gustaf Trolle-Bonde, vilken han också tillägnat sin skrift. Han kvarblev i denna befattning till 1832, då han den 12 december "till allmän granskning" inför "Philosofiska Faculteten" i Uppsala framlägger sin sockenbeskrivning, på vilken han 1833 utnämnes till filosofie kandidat. Bahr dog 1875 som adjunkt i kemi vid Uppsala universitet.
"Den 24 september, onsdag," berättar Lundgren i sin dagbok, "kl. 6 på morgonen reste jag till Örebro, - Det var stark dimma och rätt kallt; men snart nog ett herrligt solsken. Med Boktryckare Bohlin aftalade jag om tryckning af min beskrifning om Vingåker. För 1000 ex. skall han hafva omkring 700 Rdr. Få nu se huru affären aflöper. Kl. 6 e.m. var jag hemma igen."
Tryckningen synes ha gått raskt undan. Det var också ett synnerligen väl skrivet och redigt manuskript boktryckaren fick, och ytterst få synas ändringarna ha blivit i korrekturen. Vi kunna ej exakt precisera dagen, då boken förelåg i tryck, men redan den 10 februari 1874 är Richard Dybeck färdig med en skrivelse till författaren, vari han uttalar sitt tack, särskilt för de delar, där Dybecks specialintressen behandlats, "bokens antiqvariska och kulturhistoriska delar", vilka han finner "båda vara förträffliga." "Vingåkersboken", grundad på årslånga forskningare, blev också ett mönster för sockenbeskrivningar och ett verk, som till sina väsentligaste delar står ännu efter en mansålder.
Med bokens tryckning avstannade dock ej Lundgrens arbete härmed, alltjämt fortsatte han att göra sina tillägg, därvid tillgodogörande sig de nya framsteg forskning och vetenskap under årens lopp kommo att göra. Då en gång dessa författarens tillägg kunna utgivas, får den härför intresserade åter ett värdefullt bidrag till socknens historia.
Nils Conrad August Lundgren föddes i Nyköping den 7 oktober 1821, son till logarvaren och rådmannen Johan Conrad Lundgren och hans maka Anna Maria Petersson. Han var i ordningen föräldrarnas elvte barn och nionde son. Efter slutad skolgång anställdes han för en kort tid i handel och därefter å stadskassörskontoret i sin hemstad. Sommaren 1838 blev han, på rekommendation av sin forne lärare, rektor Bergholm, erbjuden bokhållareplats hos exellensen, greve Gustaf Trolle-Bonde på Säfstaholm. I sina "Skildringar" berättar Lundgren om sin resa till Vingåker, och hur han ankom till Säfstaholm den 28 oktober. "Folket kom just från kyrkan och war det för mig en ovanlig anblick att på de skilda vägarna och gångstigarna se wingåkrarne, karlar, qvinnor och barn, i deras egendomliga helgdagsdräkter." I mer än 60 år skulle han här ha sitt hem.
Redan i januari 1841, således vid något över 19 års ålder, blev han emellertid befordrad till exellensens handsekreterare, en nog så krävande och ansvarsfull befattning. Lundgren tillvann sig under årens lopp den gamle excellensens förtronende och blev denne oumbärlig. Troget tjänade han också denne siste av
"rikets herrar" till 1855, då dörren till Bondegraven under Västra Vingåkers kyrka slöts om den gamle ädlingen.
Minnena från sin långa tjänst har Lundgren nedskrivit i sina "Skildringar från den tid jag under åren 1838 - 1855 tjenstgjorde hos Hans Exellens m.m. Grefve Gustaf Trolle-Bonde", vilket synnerligen intressanta verk dessvärre aldrig blivit i sin helhet utgivet. I smärre utdrag har dock greve F.U.Wrangel begagnat sig härav för sitt arbete "Herrgårdar och deras herrar", Stockholm 1927.
Efter exellensen Bondes död 1855 behöll Lundgren befattningen som kamrer och huvudsaklig förvaltare av de många Bonde-godsen även hos den tillträdande fideikommissarien, greve Gustaf Trolle-Bonde, ända till dennes död 1884 och vidare under de år sterbhusutredningen pågick, till 1886. Han kvarbodde till detta år vid Säfstaholm, varpå han pensionerad flyttade till Åsen, och bebodde där den södra gårdsflygeln till sin död.
Lundgren anlitades också till en hel del andra förtroendeuppdrag. Så var han åren 1857- 1894 kamrerare och räkenskapsförare i Västra Vingåkers sparbank. 1862 innehade han dylik befattning även vid det i Vingåker nyinrättade avdelningskontoret till "Filialbanken i Nyköping", sedemera övergående i "Södermanlands Enskilda Bank", varifrån han avgick 1876. Vi avskedandet invaldes han i nämnda banks styrelse, vari han kvarstod till sin död. I kommunens angelägenheter tog han även livlig del. Under en följd av år var han kommunalstämmans ordförande och hade för övrigt en hel del andra kommunens förtroendeuppdrag.
Plikttrohet, samvetsgrannhet och omutlig redbarhet satte prägel på alla hans handlingar, och han var en ordningens och redans man. Ett gott huvud och ett brinnande kundskapsbegär gjorde honom också väl skickad för de många uppdrag som kommo på hans del.
Från trycket utgav han 1873 föreliggande "Beskrifning öfver Vestra Vingåkers Socken" och 1895 "Dikter och hågkomster" i en liten, för den närmaste kretsen avsedd upplaga. Han har dessutom bidragit till textinnehållet i Eneroth´s "Herrgårdar och slott i Södermanland" och till Carl Trolle-Bondes godsbeskrivningar över Kjesäter och Trolleholm. En mångfald artiklar i tidningar och tidskrifter ha även honom till författare. Utom förut berörda "Skildringar" har han skrivit teaterpjäser, vilka uppförts i sällskapskretsen på Säfstaholm och Kjesäter. Om hans språkkundskap och stilkänsla vittna bland annat hans översättningar av tysk, dansk och engelsk poesi.
År 1852 ingick Lundgren äktenskap med Emilia Aurora Åkerstein, dotter till komministern i V.Vingåker Erik Åkerstein och hans maka Albertina Enhörning. En sällsynt lycklig samlevnad förenade de båda till makans, den trogna arbetskamraten, död 1894. Själv följde han henne den 28 mars 1901.
Sedan mer än trettio år vilar nu Nils August Lundgren på Västra Vingåkers kyrkogård. De bli färre, som haft förmånen personligen känna honom eller, som tecknaren av dessa rader, med vänskap omfattas av den gamle i känslan av gemensamma intressen för Vingåkersbygden, eller minnas den fine, noble mannen med den ståtliga gestalten, där han skred fram på sina promenader mellan sitt hem och sina ämbetslokaler.
( Skrivet 1932 av : ) HILMER GRÖNKVIST
TILL FÖRSTASIDAN ....................................................................................... TILL INNEHÅLLSREGISTRET
VÄSTRA VINGÅKERS HEMBYGDSFÖREINING 2006